Är du bra på att vara sjuk?

Kanske en lite konstig fråga, men likväl har jag ställt den på ett liknande vis till mig själv de senaste dagarna. Eller kanske mer; Varför kan jag inte bara tillåta mig att vara sjuk?

Och nu menar jag såklart de vanliga säsongsssjukorna förkylningar, influensor och liknande och inte sjukdomar av allvarligare slag.

Att vara sjuk i mitt jobb innebär ofta att jag har många människor jag behöver kontakta. Yogadeltagare som behöver få information om att klassen är inställd. Behandlingskunder som behöver få information om sin inställda tid och bli erbjudna nya tider. Det får pusslas och ändras, skjutas på förskoletider och bokas av andra saker.

Med andra ord tar det alltid minst någon timme av varje sjukdag innan jag kan slappna av och fortsätta vara sjuk.

Efter den första timmen borde det sen vara fritt fram att ge mig hän i mitt ”sjukande”.

MEN….inte ens när jag egentligen kan så är jag särskilt bra på att vara sjuk.

Som egen företagare finns det alltid saker på att-göra-listan. Mindre akuta administrativa saker som gärna blivit liggandes för att tiden inte riktigt räckt till.

Här går nu hjärnan igång och tycker att; när jag ändå är hemma… så borde jag passa på att beta av några av de sakerna. Logiskt vet jag att det är ok att skjuta på allt det där och istället krypa upp i soffan, men den duktiga flickan där inombords petar mig i sidan och skriker och skränar och säger något annat.

Det är som att det inte längre finns utrymme att bara vara sjuk. Jag ser det på mina tonårsbarn också. Informationen från skolan som säger att om man missar en dag så ska man ta igen det genom att läsa på inom de olika ämnena så att man inte halkar efter.

Att vara sjuk någon dag här och var är kanske inget större problem, men när det börjar närma sig en vecka…..två veckor….

Kanske är det här bara gnälliga ord från sjukstugan. Stugan där det känns dragigt och obekvämt, skavigt och inte så lustfyllt att bo och vara i.

Eller kanske är det så att man (JAG) har sådant behov av att göra ”rätt” ifrån mig att jag helt enkelt glömt hur man får/bör/ska (?) bete sig som sjuk.

Eller kanske är det så att jag verkligen verkligen tycker om mitt jobb, de möten som sker och känslan av att göra gott.

Troligtvis är det alla ovan!

Som tur väl är så är jag på bättringsvägen för den här gången. Jag har tillåtit mig att tycka lite synd om mig själv, haft dåligt samvete när jag legat i soffan, skällt lite på mig själv när jag jobbat fast jag borde vila och samtidigt känt mig tacksam över att om det här är det jag gnäller över just nu så har jag det väldigt bra.

Är du bra på att vara sjuk?